Bör man egentligen göra såhär? Ta en över hundra år gammal översättning och ge ut idag, utan egentlig kommentar mer än att det är en »klassisk« översättning, komplett med pluralformer på verben och konjuktiver, fotnoter som översätter priser till ören och en del utmönstrade namnformer?
Förvisso: Modernistas utgåva av Johan Bergmans Seneca-tolkning Om livets korthet är billig, i alla fall på bokrean, och kan man stå ut med den åldriga stilen står sig nog tankeinnehållet. Det finns ju dock mer moderna översättningar: vid sökning hittar jag i alla fall en med såväl jämförbart innehåll som normalpris, och det är svårt att se att det skulle finnas en publik som är ute specifikt efter Bergmans språkdräkt.
Nåväl, de två längre texter, och den handfull kortare som här serveras verkar i alla fall rimligt som urval för den som nu vill ta del av en av de mer kända stoikernas tankar. Det är mycket prat om dygden för sin egen skull, om hur man bör vara likgiltig inför världen (eller kanske snarare inte fästa sig vid den: Seneca erkänner att även stoiker hellre ser sig ha pengar än sakna dem, hellre vara friska än sjuka, hellre segra än besegras). Ibland får man intryck av en sladdrighet i kanten, där ord som »dygd« och »naturlig« används om något självklart gott men inte riktigt definieras; möjligen är detta en följd av karaktären av urval.
De argument som förs i bokens två huvudsakliga avdelningar, två olika brev från filosofen, kan dock i korthet sammanfattas som att livet alls icke är för kort för den som vet att fylla det med väsentligheter och inte förslösar det på annat, samt att en viss njutning på sin höjd kan vara en följd av dygden, men inte får tas som mål; ett tydligt försök att avfärda epikuréernas lära, om än efter att först ha studerat den och sett att Epikureus själv inte var någon lättsinnig hedonist. Till dessa två brev har fogats ett kortare samt några spridda utkast.
Det är inte en bok jag egentligen ogillar i sig själv, men jag får en ganska dålig smak av utgåvan. Bergmans text är såpass gammaldags att den borde återfinnas på bibliotek och antikvariat, inte i nyutgåvor.
