Ett efter ett har den gamla antikens rön fått ge vika. Vissa av dem lever kvar, inom till exempel matematik eller historia, men knappast som helt oemotsägeliga sanningar (Euklides Elementa är således endast om man begränsar sig till okrökta plan). På ett område var dock greker och romare minst lika duktiga som dagens bästa, även om vissa yttre förutsättningar har ändrats: retoriken. Cicero skulle förmodligen inte haft några större problem att agera som advokat eller demagog idag (om han inte hade problem liknande Palmes »infama leende«, vill säga). Det är därför kanske inte fullt så motsägelsefullt som det kan verka när Cicero dyker upp i en bok av Göran Hägg med titeln Retorik idag. Boken är en uppföljare till en annan bok i samma ämne av samme författare med titeln Praktisk retorik, men är till skillnad från denna inte uppbyggd så mycket om hur man strukturerar ett tal generellt som om hur man hanterar olika typer av publik. Detta görs främst genom att exempel hämtas från olika talare: Cicero, Bill Clinton, George Bush (som tycks ha en hårt arbetande, skicklig stab av talskrivare). Här finns några oväntade, sorglustiga höjdpunkter, som Bushs installationstal där han förklarar att USA endast skall föra rättfärdiga krig som kan vinnas, något som idag klingar ganska ihåligt.
Annars är kanske den största behållningen just tipsen hur man skall bete sig i olika situationer (bröllop, när man skall föreläsa, och så vidare). Viktigast av dem kanske är påminnelsen om att en fråga en person tycker alla förnuftiga människor borde hålla med om kan för andra människor innehålla helt andra dimensioner (det går alltså inte att tro att det bara är att förklara för muslimerna hur dumt det är att inte äta en viss typ av kött, varefter de glatt kommer sätta sig ner och käka fläsk), och att glömma detta i princip innebär att debatten är förlorad från början, eftersom det endast sällan är förnuftsskäl som står mellan en person och dennes accepterande av ens egna teser.
Det enda som egentligen kan anföras på minuskontot är att det hela är något kort (man får ut ett par timmars läsning av det) och att de exempel som ges ibland tar överhand, så att det blir mer intressant att läsa om hur korkad Bosse Ringholm framstår än att förstå exakt varför.
Lämna ett svar