I Finland tar man det här med språk lite mer allvarligt än i Sverige. Detta beror naturligtvis på att man är ett land med två språk, och att dessas inbördes förhållande växlat genom tiderna: när Finland som nyblivet storförstendöme under tsar Alexander I var tvunget att bygga upp en egen statsmakt, byggde man vidare på den redan existerande, relativt effektiva svenskspråkiga grunden. Efter några år började en rörelse för finskan ta form, och 1872 fanns det två partier baserade enbart på de två språken. Det fanns som vanligt nationalistiska övertoner i språkfrågan; de som förspråkade förfinskning hade delvis som motiv att fjärma sig från Sverige, och debatten var tidvis hätsk. Frågan dämpades dock alldeles före andra världskriget, och har efteråt inte varit en lika stor skiljelinje, även om Svenska folkpartiet är baserat på språkfrågor.
Med detta i bagaget är det alltså inte konstigt om språkfrågan tas på stort allvar, eller att man i Hufvudstadsbladet kan läsa en mycket intressant intervju med en språkforskare, där vad som utmålas som en darwinistisk bilden av språken som entiteter som utvecklats oberoende av varandra ifrågasätts. Gott så, men problemet är inte darwinskt utan linnéanskt, eller kanske aristoteliskt. Liksom språkgränser i artikeln utmålas som svårsatta när man studerar språk i Afrika (detta är dock att gå äver ån efter vatten; de nordiska språken är snarare dialekter) så är även biologins artgränser ganska flytande; ja, Darwin skrev själv om begreppet
I look at the term species as one arbitrarily given for the sake of convenience to a set of individuals closely resembling each other … it does not essentially differ from the term variety, which is given to less distinct and more fluxtuating forms. The term variety, again in comparison with mere individual difference, is also applied arbitrarily, and for mere convenience sake.
Den nidbild av biologin som utmålas är således inte sann; som vanligt är det en grov missuppfattning av Darwins idéer. Detta gör nu inte artikeln mindre intressant att läsa; man får i sig en del matnyttigt om xhosa- och bantuspråk, problem med stavningskontroller, och språksituationen i Sydafrika.
