Steven Saylor måste vara nöjd med idén bakom Romarblod: att ta en hårdkokt deckare – fast inte så råbarkad som Mike Hammer, som någon idiot skrivit på omslaget, utan snarare Sam Spade eller ännu heller Philip Marlowe – och placera honom i antikens Rom. Med en sådan huvudfigur kan man ju traska runt lite vart som helst i det romerska samhället, och besöka såväl en bordell, en av diktatorn Sullas gunstlingars palats, ett badhus (skillnaden mellan dessa tre är på vissa sätt mindre än man kan tro), en liten lantlig håla, Forum, ja nästan allt man kan tänka sig, samtidigt som man kan kommentera på detta samhälle som på vissa sätt är märkligt likt, på andra sätt årtusenden från vårt. Fast hade det stannat där hade det nog blivit lite väl blodfattigt; en bra historisk roman bygger ju lika mycket på vad som är känt som vad som inte är känt. Det verkliga genidraget var således att koppla ihop huvudpersonen Gordianus med Cicero: helt plötsligt kom det ett skelett att bygga upp historien kring.
Tyvärr gjordes detta en smula valhänt: dels bryts fiktionen ibland av kommentarer som inte stämmer riktigt med berättarrösten, till exempel om romarnas fantasilösa namnskick, dels lämnar slutet en del övrigt att önska, eftersom den sanning som till slut avslöjas inte nås genom huvudpersonens förfarande. Dessutom framställs denne i början som besittande en ganska god logisk förmåga, och förbluffar en besökare på det typiska Holmeska sättet genom att berätta en massa saker som han egentligen inte kunde veta, bara för att senare vara i det närmaste blind för vissa saker. Möjligen går det att avfärda dem med fördomar, men man kan inte låta sin huvudperson hålla en sådan växlande mental kapacitet. På liknande sätt har huvudpersonen utrustats med ett socialt patos som troligen inte är helt passande för en man från denna tid, men som kanske är nödvändigt idag.
Nåväl, som historisk roman placerad i Rom får den ändå goda vitsord; det märks att författaren är kunnig och lagt ner energi på den biten. Som deckare är den inte lika väl ihopsnickrad, men får ändå godkänt.
